Minnet av Gruvstrejken -69

Elof Luspa från Strejkkommittén

Det påstås ofta att gruvarbetarnas strejk 1969 förändrade arbetsrätten i Sverige. Men det är inte sant.

Det var socialdemokratin som ändrade lagstiftningen för att stoppa arbetarnas utmaningar om makten över arbetarrörelsen och arbetsplatserna. Det är stor skillnad. ”Medbestämmande” var inte de strejkande arbetarnas krav.

Att historien skrivits så här beror enbart på socialdemokratins ideologiska dominans. Då kan man ”skriva historien rätt” i efterhand, precis som med Ådalen 1931.

Strejkvågen 1969-75 hotade den svenska modell som kapitalet och byråkratin byggt upp åt sig själva. Gruvarbetarna ville fritt få välja företrädare, ta strid när det behövdes och förhandla själva. Därför valde de en oberoende strejkkommitté.

De fick aldrig dessa friheter. Ett par år senare kom istället MBL, LAS och annat som tryggade makten åt den socialdemokratiska eliten. Där ligger den än idag, och arbetarna är lika om inte mer maktlösa. MBL och LAS kom till för att skydda byråkratins ställning och ge den starkare kontrollmedel över arbetarna.

Ska man lyfta fram något på 50-årsjubileet så är det strejken som ett inspirerande exempel på arbetardemokratisk strid. Gruvarbetarna bröt maktlösheten, krängde sig ur den fackliga tvångströjan.

Idag behöver arbetarna oberoende fackgrupper på arbetsplatserna för att driva sina frågor. Men det räcker bara en bit på vägen. För att hantera situationer som den i december-februari 1969, när strejkfronten utsattes för ett helvetiskt tryck, behövs ett ledarskap med en väl grundad socialistisk strategi och starkt förtroende hos arbetarna.

Gruvstrejken saboterades inifrån, strejkkommittén stod inte pall. Trots att gruvarbetarna var modiga fick de gå tillbaka till jobbet med svansen mellan benen. Därför fick vi MBL och LAS istället för makt över vår egen rörelse och våra egna arbetsplatser. Glöm inte det.

Strejkens stora förtjänst var att visa något av vad arbetarklassen klarar av på rak arm. Men den visade också vad som händer när arbetarklassen ställs inför ett massivt motstånd och saknar ett homogent och klarsynt ledarskap. Båda sakerna är värda att ta med sig.

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*