Den fjärde säsongen av Fröken Frimans Krig på SVT behandlar en brytningstid i den svenska arbetarrörelsen, året innan storstrejken 1909, då den första vågen av kvinnor hade trätt ut arbetslivet. Dragkampen om kvinnornas plats i hemmen, politiken, fackföreningarna och på jobbet, var intensiv.
Det är uppenbart att att manusförfattarna är pålästa i både kvinno- och arbetarhistoria. Vi får möta flera av dåtidens konflikter genom att lära känna Lottie, Dagmar, Kinna, Margit och deras närstående. Men konflikterna är paketerade i ett Bullerby-Stockholm som knappast någonsin har existerat. Varje säsong, även den fjärde, slutar med ett stort kalas där alla, pigor och föreståndare, prostituerade och borgarmadammer, arbeterskor och överklass, glittrar ikapp och kramas. Det är tydligt att manuset är skrivet av sympatisörer till det organiserade klassamarbetet mellan socialdemokratin och kapitalisterna, dvs Wallenberg mfl, som senare följde under 1900-talet. De lägger skulden för att kvinnorna stängdes ute från fackföreningarna på arbetarmännen, och låter de socialdemokratiska topparna med riksdagsplatser i sikte och tillgång till både hemmafruar och hushållerskor gå fria.
Dagmar Friman och Svenska Hem är i serien en slags förelöpare till det som senare skulle bli ”Kvinnor Kan”-rörelsen för företagare. De slåss framförallt för kvinnors näringsfrihet, dvs rätten att få driva och äga företag. Svenska Hem startar som ett kooperativ och kooperationen blir senare en viktig del av arbetarrörelsen. Men fröken Frimans motor och ankaret för hennes kvinnokamp är drivkraften att visa att kvinnor kan konkurrera med männen.
Kinna å sin sida framställs i serien som den ideologiska befrielsekämpen. Hon intar i alla säsongerna de mer radikala ståndpunkterna och driver Dagmar framför sig. I säsong fyra blir hon organiserad socialist och rekryterare för arbetarrörelsen. Hon blir den som får personifiera den dogmatiska positionen att ”socialismen löser allt”, att abetarkvinnorna ska organisera sig på männens villkor i arbetarrörelsen för att inte bli ”splittrare” och vänta på sin tur efter att socialismen segrat.
Fabriksarbetarsskan Margit blir i serien den gestalt som hela klass- och könskonflikten löper igenom. Kvinnorörelsen säger ”sätt kvinnorna främst” och arbetarrörelsen säger ”sätt arbetarna främst” och Margit hamnar som åsnan mellan hötapparna utan vare sig lön eller strejkkassa. Kvinnorörelsen vill ha henne som strejkbrytare för att visa att kvinnorna kan göra jobbet lika bra som männen, arbetarrörelsen vill ha henne som dödkött i sina egna strejker för avtal som inte gäller henne och för fackföreningen som inte ens låter henne vara med.
Diskussionen mellan Margit och hennes pappa – som också var strejkledare och stod i främsta ledet mot polisen när de bröt upp strejkvakten för att släppa in strejkbrytarna – om kvinnorna som lönedumpare och deras arbete som ett mindre kvalificerat arbete, har löpt genom hela arbetarrörelsens historia. Den har sina rötter i en syn på kvinnor som är många tusen år äldre än kapitalismen men som kapitalet har gjort allt för att bevara. Genom att betala lägre löner till kvinnorna har kapitalisterna både förbilligat sina lönekostnader och slagit en djup kil rakt igenom arbetarklassen som splittrats internt. Splittringen gick rakt igenom Margits egen familj även om det i TV-serien ledde till att fackledaren, Margits pappa, till slut släppte fram henne till förhandlingsbordet. I verkligheten var nog inte detta lika vanligt och det dröjde ända till 60-talet innan kvinnolönerna försvann ur LOs kollektivavtal.
Fröken Frimans krig är en serie som introducerar oss till en period i arbetarrörelsens historia som inte är så känd. Men Margit finns också idag – arbeterskan som vandrar mellan fabriken, hemmet och arbetslösheten – och arbetarrörelsen är fortfarande könsklyvd, även om det vare sig då eller nu är lika vykortsaktigt och de lyckliga sluten på kalas med borgarmadammer aldrig inträffar.
Leave a Reply