Konflikten i Göteborg är ett försök att söndra hamnarbetarna, som genom sin medlemsaktivitet i både Hamnarbetarförbundet och Transport kämpat sig till ett av de bättre kollektivavtalen i Sverige. Den är ett försök att rulla tillbaka arbetardemokratiska friheter. Pengar och makt driver denna konflikt.
Just nu är det inte vi som står i fronten. Vi kan inte detaljerna, är inte under samma press, våra nära och kära drabbas inte. De berörda hamnarbetarna måste själva välja hur de ska kämpa. Vår roll är att stödja dem så gott vi kan.
Enkla former av stöd kan vara pengar, insändare eller delning av relevant information. Det kan vara en inbjudan till Hamnfyran att besöka våra arbetsplatser för att ge sin syn på saken. Mer avancerade former av stöd är sympatiaktioner från gruvorna, stålverken och bilfabrikerna, eller solidaritetskommittéer på arbetsplatserna.
De behöver arbetarsolidaritet. Allmänna stödgrupper kan göra bra insatser men får aldrig samma tyngd. Solidariteten får oss att bli mer än löneslavar på jobbet – den formar arbetslag och hela kollektiv, den formar en klass. Den enkla solidariteten förbereder den mer avancerade.
Inget tyder på att hamnkonflikten löses inom kort. Arbetsköparna bullar upp och har passivt stöd från både regering och en del LO-höjdare. De tänker inte vika sig i första taget. Nu måste vi arbetare i mellanmjölkslandet vakna till liv.
Förr eller senare måste även arbetarrörelsen bredda konflikten. Hamnarbetarna kan göra det genom den oberoende organisationen International Dockworkers Council, IDC, som är ett verkligt vapen. Solidariteten vet inga gränser och hamnen är ett fönster mot världen.
Det vore exempelsättande om spanska, portugisiska och danska hamnarbetare klev ut i praktisk solidaritet. Den sortens samordning skulle behövas även hos oss gruvarbetare: inga byråkratiska krumelurer utan direkta kontakter mellan kollektiven i olika länder.
Ett annat spår går in mot fastlandet. Vi kan hjälpa Hamnfyran slå sig ut ur järnringen som APMT, Svenskt Näringsliv, regeringen och LO-höjdarna slagit runt containerhamnen. Hamnarbetarna behöver samköras med LO-kollektiven. Vi slåss för ungefär samma saker – arbetardemokrati, anställningar, arbetstider och arbetsmiljö. Vi behöver hjälpas åt.
Vi föreslår därför ett möte för LO-arbetare från alla branscher, som hålls i Göteborg och med utgångspunkt i hamnkonflikten antar gemensamma målsättningar. Det skulle bredda ytorna och sporra medlemsaktiviteten. Det skulle göra mer avancerade former av solidaritet möjliga.
Vi kommer att fortsätta stödja Hamnfyran med våra enkla medel men oroas av risken för instängning av denna viktiga strid.
Leave a Reply