I morgon tar Hamnarbetarförbundet ut över 1000 medlemmar i en obegränsad strejk. Det är inte striden vi önskat oss. Det är inte striden hamnarbetarna önskat sig. Men så ser det ut just nu – det är sällan vi arbetare som sätter dagordningen.
Konfliktfrågorna är präglade av speciella omständigheter, som att Hamnarbetarförbundet står utanför LO och tvingas strejka för kollektivavtal. Därför måste vi anstränga oss för att förklara vad striden handlar om.
Den handlar om att arbetare själva ska få välja sina representanter, organisera sig oberoende så som de själva vill, och enade stå upp mot alla som angriper arbets- och livsvillkoren.
Maersks dotterbolag APM Terminals, branschorganisationen Sveriges hamnar, Svenskt näringsliv, regeringen och LO – tillsammans har de skapat den här situationen. De kräver arbetare som fogar sig. De har varvat hotelser, uppsägningar, uppgörelser och lagförslag för att uppnå det.
Arbetsköparnas senaste lockout innebär att arbetare får löneavdrag för inarbetad ledighet. Det är knappast lagligt, men vem bryr sig? En skiftarbetare som går 7-7 ska jobba 100 procent för halva lönen, så att varor kan fortsätta transporteras genom hamnarna medan arbetarna får en diet av havregryn och inkassobrev.
Föreställ er det, ni som nu sitter på ledigvecka och dricker en pilsner.
Strejken är en försvarsaktion där hamnarbetarna tvingas sätta allt på ett kort. Den är värd allt stöd, inte minst för att den visar hur globala bolag dikterar villkoren för regeringar och facktoppar. Konflikten började med APM Terminals skärpta personalpolitik i Göteborgs containerhamn, som Hamnarbetarförbundet motsatte sig. Det ena ledde till det andra och här står vi nu.
LO har en smula rätt när de säger att hamnarbetarna hotar den svenska modellen. Denna sätter alltid bolagens intressen främst, och facken måste kunna kontrollera varenda sketen arbetare så att ingen gör något olydigt. Men det har inte gått med hamnarbetarna.
Vi uppmanar alla att ge generösa bidrag till Hamnarbetarförbundets strejkkassa. På tre dagar fick de in en miljon kronor sedan strejkvarslet lades, men det är dyrt att strejka.
Om vi får varor transporterade av strejkbrytare till gruvorna borde vi sätta dem i karantän, precis som vi gjorde med sydafrikanska maskiner under apartheid. Det mesta som passerar hamnarna kommer att vara smittat gods nu.
Men framför allt ska vi sprida hamnarbetarnas olydiga anda. Vi organiserar oss oberoende inom våra fackföreningar, och våra arbetardemokratiska fackgrupper sätter alltid klassens intressen och enhet främst. Den svenska modellen disciplinerar inte oss.
Hamnarbetarförbundets strejkkassa: Swish 123 132 1959 / Bankgiro 177-9750
Leave a Reply