Brev från lastare i Malmberget

I veckan har det stormat omkring LKAB:s malmbergsgruva.

Först kom nyheten i Norrländska Socialdemokraten att chefer brutit mot säkerhetsföreskrifterna när de i smyg kontrollerat anställda under jord. Strax därefter rapporterade SVT Norrbotten att fackklubben gjort en tillbudsanmälan för att få saken utredd.

Den senaste tiden har stora förändringar gjorts av verksamheterna på LKAB. Skiftformer har ändrats, produktionsmålen höjts. Här publicerar vi ett brev från lastare i Malmberget som menar att anställda pressas på ett sätt som hotar arbetsmiljön.

De engagerar sig fackligt på sin arbetsplats och litar på solidariteten från andra gruvarbetare.

*****

Fysisk och psykosocial arbetsmiljö

Arbetsplatserna på LKAB ska vara trygga, säkra, skadefria, utvecklande och hälsosamma. En god fysisk och psykosocial arbetsmiljö bygger ett framgångsrikt LKAB där medarbetarna trivs och vill utvecklas.

Det låter så bra överallt där man läser om LKABs arbetsmiljövärderingar, men verkligheten överensstämmer inte med LKABs värderingar.

Den fysiska och psykosociala arbetsmiljön för lastningen är körd i botten. Det har blivit en arbetsplats med kränkande särbehandling, trakasserier och mobbing.

Senaste i raden av kränkningar är när cheferna kommer i smyg och står på skivorna och kontrollerar hur dom anställda utför sina arbetsuppgifter.

Sen blir arbetare hämtade från skivorna under stort hemlighetsmakeri där man inte får reda på varför utan bara att man ska på möte med sektionschefen. Det liknar rena stasifasoner.

På olika möten får arbetarna veta att man gör ett dåligt jobb och man blir hotad att om det inte blir förändringar så kommer det att få konsekvenser.

Raslastningen är ett extremt tufft jobb där man utsätts för dålig luft, vibrationer, slag och stötningar och har en allmänt extremt tuff och ohälsosam miljö. Därför är det viktigt för oss att ta hand om våran arbetsplats och jobba på så säkert sätt att vi kan hålla oss trygga och skadefria.

Nu har vi fått ett nytt schema där maskintiden ökat väldigt mycket och chansen till återhämtning är nästan obefintlig. Ändå ska vi köra hårdare och öka produktionen trots att förutsättningarna har försämrats markant.

LKAB har med olika förändringar försämrat våran arbetsplats, gett oss ännu sämre förutsättningar att klara våra arbetsuppgifter på ett säkert och hälsosamt sätt.

Nu när försämringarna börjar märkas på produktionen så skyller man på arbetarna. Vi måste arbeta hårdare och gör vi inte det så hotar man med konsekvenser.

Vad gör vi för fel? Vi sitter i maskinerna dag ut och dag in och försöker få ihop produktionen på bästa tänkbara sätt utan att utsätta oss för risker där våra kroppar ska offras för produktionen.

Nu måste det göras nånting. Vi kan inte ha det som det är idag. Vi måste ha en dialog och använda oss av högre instanser och komma fram till en lösning. Det går inte att smyga på skivorna och hota personalen.

Vi måste få till ett vettigt avlösningsschema där arbetsplatsen blir som LKABs arbetsmiljövärderingar beskriver, trygg, säker skadefri, utvecklande och hälsosam.

Vi hade förhoppningar om att detta skulle kunna lösas inom vår del av organisationen men det verkar som att vi måste gå till högre instanser inom bolaget och koppla in arbetsmiljöverket.