Förr i tiden kunde människor dömas till fredlöshet. Det innebar att de ställdes utanför lagen. Den frid som andra invånare fick, det skydd som samhället gav dem, togs ifrån den fredlöse.
Idag lever vi i en demokrati och fredlöshet som straff har försvunnit ur lagböckerna. Men vi lever också i en kapitalism som bygger på lönarbete. Utan lönarbete skapas inget nytt värde, finns inget livsdugligt kapital, ingen kapitalistklass och inget kapitalistiskt samhälle.
Lönarbetet måste därför organiseras helt efter kapitalets behov. Inget får inkräkta på det. I vår moderna lag heter det att arbetsgivaren har rätten att leda och fördela arbetet, inklusive rätten att anställa och avskeda.
Därför finns ingen demokrati på jobbet utan en ökande grad av fredlöshet. De flesta företag har idag en ”uppförandekod”. Det är deras egen lagbok innanför grindarna.
I dessa uppförandekoder (ordet är så sjukt att bara en reklamare kan hitta på det) finns ingen yttrandefrihet. Där finns ingen tryckfrihet, mötesfrihet, föreningsrätt, rösträtt. Däremot ska du vara lojal och hålla tyst mot omvärlden.
På pappret är det inga lagar eftersom anställningen är frivillig. Du kan som arbetare säga upp dig om det inte passar. Men så enkelt är det inte med banklån, ungar och ofullständiga betyg. Du tvingas välja mellan att huka dig eller ta strid.
När tidningen Arbetet skriver om hur arbetsmiljöbrotten hanteras är det ännu ett exempel. Rättsväsendet når inte jobbet. Under årets åtta första månader anmäldes 1328 arbetsmiljöbrott. 41 ledde till åtal, företagsbot eller strafföreläggande. 4o procent utreddes aldrig.
Inga rättigheter, bara skyldigheter. Är det konstigt att ilskna arbetare säger sig jobba på Nordkorea Aktiebolag?
Leave a Reply