Låt dem ta ansvaret

För en massa år sedan hade gruvbolaget LKAB mottot ”kvalitén är vårt vapen”. Så är det väl också. De högt förädlade pelletsprodukterna ger fördelar i konkurrensen mot bjässarna på världsmarknaden.

Men det handlar inte bara om bra järnmalm och duktiga ingenjörer. Bakom denna kvalitet finns framför allt ett par tusen gruvarbetare med unikt yrkeskunnande.

Malmfälten är ungt men rymmer mycket kunskap. Gruvarbetare har ärvt yrket över generationer och format sin kollektiva insats efter teknikens utveckling. Dagens gruvarbete är ett högt kvalificerat industriarbete.

Arbetarna gör LKAB. Utan dem skulle malmen ligga kvar i backen. Men det fattar inte affärsmännen.

Och det är affärsmän som leder bolaget. För dem är arbetet en av flera komponenter i produktionen. Råmaterial, maskiner, energi och lönarbete – alla har de sitt pris, som affärsmännen förstås vill sänka. De är jämförbara ingredienser i soppan. Skär ner och kasta i grytan bara.

Men maskinerna producerar inget själva, och malmen är värdelös sten tills arbetarna tar fram och förädlar den. Arbetarna är gruvan och gruvan är arbetarna. Det kan affärsmännen aldrig förstå.

De senaste årens ”framgångar” har arbetarna fått betala. Ett tag kan kostnader sänkas genom färre förmåner, mindre löneökning, minskad bemanning, förlängd arbetstid. Men vi vet också vad som händer när gruvarbetare jämförs med maskiner.

Gruvan är sina arbetare. Chefer av alla sorter har kommit och gått. Alla har försökt sätta sitt märke på historien och inlett magnifika projekt. En del har förstått arbetarna bättre, en del har varit affärsmän.

Men vilka beslut som än fattats så har arbetarna producerat. Det är deras jobb och de är förbannat bra på det. Av yrkesstolthet har de ofta gått runt tokiga regler och direktiv för att hålla hjulen snurrande. Mer än en gång har de räddat bolaget från sig självt.

Men vid en viss punkt blir dessa räddningsaktioner kontraproduktiva. De förlänger bara lidandet. Ibland måste affärsmännen få bära det fulla ansvaret för sina beslut.

Som med arbetsmiljön. Stora problem som dålig luft och bränder verkar omöjliga att lösa, men när det gäller arbetarnas egenansvar spikas nya budord upp på anslagstavlorna varje vecka. Nå, följ dem då! Till punkt och pricka! Det är verkligen dumt att gena i kurvorna.

När affärsmännen vill införa matraster är det inte arbetarnas sak att föreslå när på dagen det skadar produktionen minst.  Hjälp dem inte med schemaläggningen för längre skift. Vill de att färre tar ut kompledighet – varför jobba övertid?

Låt affärsmännen ta det fulla ansvaret för sina beslut.

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*