Låt tragedin bli en väckarklocka

Det hade kunnat vara vem som helst av oss. Vi har alla vandrat längs de här gångbryggorna.

Nu var det en ung, levnadsglad kvinna som omkom på LKAB:s område i Svappavaara. Tragedin för familjen är närmast ofattbar. Det var en flicka från kvarteret, en bygdens egen dotter, vars föräldrar länge kämpat för arbetsmiljön och sjukvården.

Trots hjältemodiga insatser från jobbarkompisar, räddningstjänst och sjukvårdspersonal kunde inte hennes liv räddas. Det ligger en tung sorg över Malmfälten.

Olyckor händer. Tillbud sker ofta. Gruvindustrin är speciell med oförutsägbar aktivitet i berget, stora maskiner, trånga anläggningar med många rörliga delar. Men den här sortens olyckor får inte hända. En gångbrygga som ger vika kan inte skyllas på den omkomne.

Något har gått fel och i lokalpressen menar fackklubbens ordförande att det saknas besiktningsprotokoll för området. Om två veckor samlar klubben medlemmarna, men arbetarna har redan satt skyddsstopp efter blixtinkallade möten. Endast områden som bortom alla tvivel är nyligen besiktigade får köras.

Det är det enda rätta tills bilden klarnat. Då kan omedelbara förbättringar av säkerheten göras. Det är att visa respekt för den omkomne och dem som jobbar kvar. Många kommer att bära minnen, kval och oro för all framtid.

Att hänvisa till utredningar som kan ta åratal är under all kritik. Julia Markströms liv kan inte fås tillbaka. Det som skett har skett. Men hon var värd mer än så, mer än att bli ett rutinärende.

Låt tragedin bli en väckarklocka. Gör egna inspektioner eller begär externa besiktningsmän när det uppstår osäkerhet. Varje anställd är sitt eget skyddsombud. Se till att arbetsmiljön tas på allvar.

”Jag höll ett dött barn i mina armar, och tänker aldrig göra det igen” sa en av de första på plats. Där har ni det rätta allvaret, direktörer och huvudskyddsombud som vill invänta utredningar. Låt de anställda säkra sin arbetsmiljö.