
Vilka jobbar hemifrån? Inte är det lokföraren, undersköterskan, lokalvårdaren. Inte heller gruvarbetaren, snickaren, kassabiträdet. Genom pandemin har restriktionerna haft en tydlig klasskaraktär och nu tar vi ett varv till.
Strax innan jul meddelade regeringen nya restriktioner. Nu ska vissa åter parkera sig hemma framför datorn medan andra åker buss till jobbet, trängs på fabriksgolvet och tar lönebortfall för att stanna hemma med snoriga barn.
Allmänna restriktioner träffar olika beroende på social ställning. Där tjänstemän uppmanas ”ta på byxorna inför distansmöten” utsätts arbetarna för risker och lönebortfall. Arbetare har sällan flextid, förtroendetid eller hemarbete. För dem är jobb kombinerat med vård av barn är helt otänkbart medan många tjänstemän uppenbarligen kan ”vobba”, göra ärenden och husreparationer under arbetstid.
Allmänna restriktioner förstärker klasskillnaderna. Precis som med demokratins universella principer: samhällets överhet gynnas mest. Vill du nyttja pressfriheten? Absolut, hosta upp någon miljon i startkapital. Vill du yttra dig om din vardag? Då gäller lojalitetskrav mot din ”arbetsgivare”, medan denne förstås kan säga vad som helst om dig. Vill du skydda dina kära från virus? Jobba hemifrån ”i den mån som arbetet tillåter”.
Vi höll igång ekonomin genom hela pandemin. Vi stod ständigt i fronten. Vi har kunnat hyllas som arbetets hjältar i fuktiga läppars bekännelser men så snart smittspridningen minskat har företag, kommuner och regioner fortsatt skita på oss.
Det lär oss mycket. Som att en chef på distans var aldrig var någon ledare; de anställda skötte ofta redan sig själva. Som att vi måste säkra våra arbetsplatser själva. Som att vi borde avgöra vilka som närvarar, distansjobbar eller kan avvaras – det gäller ingenjörer, instruktörer, handläggare, företagsvård och andra stödfunktioner som kollapsat under hemarbetet.
Allmänna restriktioner är borgerliga restriktioner som favoriserar efter klass. Vi ska inte vara sämre utan verka på egna, klassegna normer, och utfärda rekommendationer som skyddar, stärker och samlar dem som behöver det mest. Inte dem med flest år på högskolan eller med det största lönesbeskedet.
Leave a Reply