Solidaritet som kollektiv egoism

Vad är solidaritet? Det är inte välgörenhet, omfördelning av skatter eller att vara godhjärtad.

Solidaritet är de maktlösas sätt att samla sig till handling. Det är ett kampmedel som bygger förtroende mellan individer och grupper som står inför liknande problem. Det är ett sätt att skapa enhet inför en starkare motståndare.

Män som vänder bort blicken när kvinnliga jobbarkompisar diskrimineras vet inte vad solidaritet är. Män som istället försvarar allas likvärdighet i arbetslaget har fattat. Den solidariska handlingen bygger förtroende. Arbetarrörelsens splittring efter kön försvagar tvärtom enheten.

Arbetare som hånar eller tycker synd om missbrukare hjälper ingen. Supandet och knarkandet är en arbetarsjukdom som förstör kamplusten och till sist hela livslusten. Den solidariska handlingen är att hjälpa varandra få kontroll. På nyktra helger kan vi studera och träffas för att lösa våra problem.

Solidariteten samlar maktlösa människor till gemensam handling. Det tar tid att bygga förtroende. Sveket ligger alltid nära till hands hos nedtrycka människor, som drivs till desperata handlingar för att rädda sitt eget skinn. Men självförtroendet växer när vi står upp för varandra.

Vi kan kalla solidariteten kollektiv egoism – och det är alltid mer effektivt att stå upp tillsammans.