Spöket i Malmfälten

Kommunismens spöke hemsöker Malmfälten. Eller rättare sagt: direktörerna plockar fram spöket och rasslar med kedjorna i hopp om att de levande ska stelna av skräck.

För gruvarbetarna rör på sig. Många besöker sina första möten, går sin första studiecirkel, skriver sin första motion. Nya ledare kliver fram och prövar sin röst. Det oroar. För att minska deras inflytande och blockera solidariteten dammas kommunistspöket av.

Det är lite av en besvikelse. Om man nu ska skrämmas, är variation för mycket begärt? ”Gruvans IS” var kul men det börjar vara några år sedan. Annars är det mest tjat om kommunism från människor som aldrig tänkt en klar tanke i ämnet.

Vill ni ha det som i Sovjetunionen? Nej. Låt oss reda ut det lite snabbt.

Kommunismen föddes med en serie briljanta tänkare. Den fick sitt stora genombrott med den tidiga socialdemokratin. Den försvarade socialismen när socialdemokratin förborgerligades. Den föll i händerna på sovjetisk byråkrati, som firade arbetarklassen på högtider men lät den leva på grynvälling, maktlös i fabriker och arbetsläger.

Arbetare gick i spetsen för att riva det kommunistiska systemet. Det ligger i vår klassnatur att slåss mot exploatörer eftersom det är vi som exploateras. Vi känner igen dem oavsett vad de kallar sig.

Ska man alls göra någon koppling till kommunismen så står vi där de tyska arbetarna stod 1953, när de reste sig mot kommunisterna. Eller där de polska arbetarna sa ifrån 1980 och bildade den mäktiga rörelsen Solidaritet.

Arbetarklassen går just nu igenom sin största omställning någonsin. Det är att efter socialdemokratins och kommunismens härjningar återskapa en självständig, sammanhållen och målmedveten rörelse.

Nu lär vi oss fackligt självförsvar. Alldeles för länge har vi levt under beskydd från pösmunkar som vill bevara saker som de är. Vi lär oss solidaritet, för om motståndarna bryter en länk försvagas vi alla. Vi lär oss politisk strategi för arbetarklassen behöver självförtroendet av att se tydliga mål.

De får kalla oss vad de vill. En dag får säkert vår rörelse ett namn. Men tills dess måste det stå klart att vi kämpar för arbetardemokratisk enhet, medan de som sprider sladder är splittrare.

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*