En undersökning bland IF Metalls medlemmar visar att nästan var tredje kvinna blivit sexuellt trakasserad på jobbet i år. Bland unga kvinnor är det över hälften.
Metoo-uppropen för ett år sedan väckte hopp om förändring. Att synliggöra övergrepp, lägga skammen hos förövarna och kitta ihop kvinnor till kollektiv aktion är omvälvande. Men rörelsen är i fara sedan ”de där uppe” tagit över initiativet.
Hur jobbar ledningen i ett företag eller en kommun för att motverka trakasserier? Man tar fram dokument. Policys, värdegrunder och spelregler. Sedan håller man kurser. Alla ska kursas.
Som om männen inte fattade. Det handlar om friheter de tar sig på kvinnors bekostnad – om manliga privilegier och manlig makt. Och så kommer det förbli tills kränkningarna får kännbara konsekvenser för alla som utför dem.
Dokumenten åstadkommer bara ansvarsfrihet för dem som styr. ”Alla anställda har fått utbilda sig i vår värdegrund” betyder egentligen: lycka till där ute brudar, bollen är er. Men ingen kommer någonsin att försvara sig med en policy i handen.
Nästan ingenting har hänt på industrigolvet. Ett bortkastat år med tårar efter skiften och tvivel på yrkesvalet. I ett pressmeddelande skriver IF Metall att man vill öka kunskapen om sexuella trakasserier och slå larm när de sker…
Det är egentligen inte svårt. Vi straffar dem som kränker likvärdigheten, det ligger i vårt kollektiva intresse. En kränkning – en varning. Två kränkningar leder till uthängning. Tre kränkningar till specialsamtal av olika slag.
Hierarkier kan inte rivas uppifrån. De där uppe vill inte, eftersom de själva sitter i toppen. Därför avleder de och saboterar allt vad metoo försökte uppnå. Det behövs oberoende kvinnogrupper på arbetsplatserna som agerar och backas av alla klassmedvetna arbetare.
Leave a Reply