Kvinnor kommer aldrig att jämställas män i det kapitalistiska samhället.
Kvinnor kommer att fortsätta leverera obetalt hemarbete, pressas hårdare att utbilda sig och prestera på jobbet, tjäna sämre, förväntas behaga män med makt. Upproriska kvinnor kommer att brännmärkas och bestraffas.
Arbetarrörelsen måste kasta sitt tunga bagage över relingen och ta ut kursen mot ett annat samhälle, för ingen annan kan göra det.
*****
Kvinnor tjänar i genomsnitt 87 procent av männens lön. Inräknat deltidsarbete, längre föräldraledighet och vård av barn blir det 81 procent. Efter yrkeslivet har kvinnor 66 procent av männens pension. Lägg sedan till arbetstiden som kvinnor utför obetalt i hemmen, framför allt i omsorgen av barnen.
Det räcker för att konstatera ett par saker.
Sexismen är bara toppen av ett isberg. Det finns en arbetsdelning mellan könen i samhället. Kapitalismen är beroende av arbetarklassens obetalda arbete och av kvinnors obetalda hemarbete. Sexismen håller löne- och hemslavarna på plats.
Det är som för alla arbetare men dubbelt upp: kvinnor får aldrig leva ut sin potential utan trycks ner. Handlingsrummet är litet. Arbetarkvinnor får en arbetsbörda som blir till hela deras liv – något annat orkar de inte med – och rekreationen är ofta fördummande och destruktiv.
Kapitalismen har inte frigjort kvinnorna. Inte ens i Sverige där överheten länge pressades av arbetarrörelsen. ”Det bästa landet för kvinnor” är också landet där metoo-bomben detonerat hårdast.
Partiledarna kan kalla sig feminister hur mycket de vill men de låter detta fortsätta. Varför? För att de inte har något val. För att de byggt sina politiska modeller på löne- och hemslaveriet. Inget parti vågar utmana något så grundläggande för kapitalismen.
Det finns mycket att berätta också om arbetarrörelsens misslyckanden. Hur arbetarkvinnorna sveks redan innan förra sekelskiftet, hur de politiska rörelserna internt och i sina samhällsbyggen återföll i konservatism. Det är helt och hållet sant.
Men arbetarklassen förnyar sig i takt med att nya generationer kastas in i fabrikerna. I dess unga, oförstörda generationer finns kvinnor som haft chansen att dra de rätta slutsatserna. Med dem i spetsen kan metoo bli en samhällsförändrande rörelse.
Vi behöver en inre revolution i arbetarklassen. Vi behöver göra de mest energiska och stridbara arbetarna till ledare. Fram med kvinnorna för jämställda arbetsplatser, en jämställd arbetarrörelse och ett samhällsbygge som river upp roten till exploatering och förtryck.
Leave a Reply