Enligt LO har reallönen för arbetare i Sverige sjudubblats mellan de senaste 100 åren. Sedan 1995 har lönerna stigit jämnt och inflationen varit låg.
Många har alltså fått fetare plånbok. Men under samma period har massarbetslösheten blivit permanent och skuldsättningen ökat dramatiskt. De flesta arbetare lånar upp sin levnadsstandard med bilar, semesterstugor, resor och så vidare. Men det är framför allt bostäderna som gör oss skuldsatta.
De stigande bostadspriserna och upplåningen av hushållen har lett till att skuldkvoten* stigit från 91 procent 1995 till 176 procent 2016. Fler än 160 000 barn lever i ”överskuldsatta” hushåll.
Skuldkvoten är högst bland låginkomsttagare. För arbetarhushållen kan sjunkande bostadspriser och stigande räntor snabbt leda till ruinens brant. Det kan även skilsmässa, arbetslöshet eller långvarig sjukdom. Det är historien för många av de 400 000 svenskar som idag finns hos kronofogden.
Det är antagligen också historien för många av de drygt 70 000 industriarbetare som fick kicken efter ”finanskrisen”. Till exempel kunde Arbetet förra veckan berätta att var sjätte metallare i Trollhättan är arbetslös fem år efter Saabs konkurs.
Regeringen bryr sig inte om att några tusen eller tiotusen arbetare ruineras. Men vi ska se det som en väckarklocka. Vi tänker inte gå samma väg som arbetarna i USA eller Grekland, där dramatiska sänkningar av levnadsstandarden genomförts för att skydda bank- och finanskapitalet.
När det skryts om den långa perioden av reallöneökningar i Sverige ska vi minnas att arbetarhushållen numera lever på bankernas nåd. Det är långsiktigt ohållbart, och det pekar vidare mot att alla större banker och finansinstitut behöver slås samman under samhällskontroll.
* Skuldkvoten visar relationen mellan hushållens totala skuld och totala disponibla inkomst
Leave a Reply