8 mars: En feminism för arbetarkvinnor

Insänt till rörelse.org

Så var det 8 mars igen. Dagen då vi ska komma ihåg att alla vi kvinnor har något gemensamt. Att alla kvinnor faktiskt delar samma förtryck. För det gör vi väl? Eller?

Det är så märkligt. Att inte alla kvinnor är feminister, eller hur? Men det är många med mig som känner att feminismen inte riktigt är för mig.

Det är något som skaver när feministerna pratar om att alla män är våldtäktsmän. Känns inte helt rätt när jag får höra att jag måste tvinga min man att laga mer mat hemma. För jag vill inte äta snabbmakaroner och korv varje dag. Och jag blir rent ut sagt förbannad när jag får höra att min familj tjänar på att någon annan ska bestämma hur föräldraförsäkringen ska fördelas mellan mig och min man. Jag kan ju faktiskt tänka själv.

Så nu har jag gjort en ansträngning. För att liksom försöka förstå var det skaver. Jag har läst böcker om feminism, lyssnat på poddar och följt instagramkonton med några av Sveriges mest kända feminister. Och efter ett tag gick det upp för mig. Att ingen av dem lever under villkor som liknar mina.

För vi lever i ett samhälle där de som finns inom industrin arbetar så hårt att de inte orkar skriva böcker när dagen är slut. Och de som ägnar sig åt att skriva böcker inte alls tvingas vända på kronorna för att få tillvaron att gå ihop på samma sätt som arbetare.

Jag utmanar dig! Läs en bok om feminism och ställ dig själv frågan: är det här en bok av någon som vet hur det känns när betonggolvet ekar i höfterna vid läggdags? Är det här någon som tvingas dra runt på tunga fettfat medan hon funderar på hur hon ska formulera sig? Är det här skrivet av någon som förstår hur det känns att få kalla kårar nerför ryggraden när man öppnar elräkningen efter att elbolaget gjort om beräkningssystemet?

Nej, mest troligt inte.

Så det är dags nu. Dags för en ny feminism, en för arbetarkvinnor. En feminism där vi själva bestämmer vad som ingår. Där våra villkor är det som diskuteras. Och där vi stärker varandra genom att agera gemensamt.

En feminism för oss som inte bara kan ”lösa det på annat sätt” när nattis läggs ner. För oss vars semesterdagar går åt till sjukhusbesök på annan ort. Och för oss som vet att skolan tycker att det är vårt ansvar att lära våra söner att inte svära, men har barn som behöver så oändligt mycket mer än en rejäl uppläxning.

Den här feminismen behöver inte säga till kvinnor att de tänker lite fel, när de ger sin dotter det hon mest av allt vill ha i födelsedagspresent. Att problemet egentligen är de själva, för om de bara såg på henne som Spider-Man så skulle allt förtryck i samhället försvinna. För den här feminismen vet att en princessklänning inte har makten att förtrycka. Och den här feminismen lägger inte över ansvaret för jämställdhet på sina barn! Den här feminismen tar istället kampen själv, här och nu.

Hur då? Genom att ta ansvar: ta ansvar för att barnen har nog med personal på förskolan, ansvar för att det finns giftfri mat i matbutiken och för att hushållsekonomin går runt. Ta ansvar för att alla som går till jobbet på morgonen också ska komma hem till kvällen.

Och vi jobbar fram lösningar som passar oss. Om deltid för kvinnor betyder mindre i pension; gör om pensionssystemet! Om kvinnors arbetsplatser inom industrin är stressigare än mäns; jobba för en bättre arbetsmiljö! Det får vara slut på den här förbannade dela-på-misären-politiken nu! Stendammslunga känns inte bättre för att både män och kvinnor får det!

Men vi får inte vara naiva. Inte inbilla oss att facket ska lösa problemen åt oss. Inte låta oss duperas av deras ”Kvinnor jobbar dubbla skift”. För vi vet att också våra män jobbar dubbelt.

Nej, vi måste göra det här själva för att det ska bli ordentligt gjort. Från början till slut.

Men vet ni vad det fina är?! Vi behöver inte ens be om lov. Vi kan starta här och nu genom att fundera på vilka som faktiskt är våra största problem. Och vad som hindrar oss att lösa dessa problem. Och så samlar vi oss. Och sen agerar vi. Och om männen ställer sig i vägen, så får de vackert flytta på sig.

Kör hårt!

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*