”Vi får mer än vi ska ha”

Minnet är kort. Har man häcken full med att överleva blir det extra kort. Så är livet för många arbetare: det saknas tid för eftertanke. Man växlar verktyg och lönearbete mot stekpannor och obetalt hemarbete. Det hinns inte med så mycket annat.

Därför fortsätter svikna väljare att följa samma partier. Det är politisk idioti men fyra år är en lång tid. När valen närmar sig har väljarna hunnit bäddas in i nya, sköna löften. Vem kan på egen hand granska alla partier?

Och därför blir arbetare som får ”gåvor” av sina arbetsköpare glada och tacksamma oavsett hur de misshandlats genom åren. En julklapp mjukar upp vaktmästarna, en pizza får truckförarna att köra mot rekord. En semesterpeng ger lyckorus hos gruvarbetarna.

Som någon uttryckte det: ”Vi får mer än vi ska ha”. Men får vi det? Verkligen?

Där det finns kollektiva rörelser finns också ett kollektivt minne: man pratar, analyserar, gör planer. Man ser en större bild tillsammans. Man glömmer inte.

Bakom semesterpengen finns ett löne- och belöningssystem som arbetsköparen raserat, vilket berövat gruvarbetarna tiotusentals kronor varje år. Bakom tårtor och spritfester finns en förlängning av arbetstiden. Bolagen skänker växeln och behåller sedlarna.

De ensamma arbetarna förstår inte att just deras arbete – deras oändliga och tidiga skift, deras svinande i smutsen – har skapat varenda öre av bolagens miljardvinster. De förstår inte att de ”förtjänar” mer, bättre, allt: de förtjänar att samhället fördelar överskottet och arbetarna leder samhället.

Arbetare berövas varje dag resultatet av sitt arbete. Och redan i nästa löneförhandling vänds gåvorna emot dem när bolagen vägrar höja lönerna och hänvisar till sin generositet med engångsbelopp. Blicka bakåt och se att det stämmer.

Minnet är kort för att arbetarrörelsen är svag. Arbetarna har lämnats ensamma åt sitt öde. Men till hösten väntar avtalsförhandlingar under skenande inflation – och de som ser längre än näsan räcker har redan börjat prata, analysera och planera. De väger sina krav och metoderna att få igenom dem. Det är trots allt hoppfullt.