Arbetsköparna har höjt insatsen i hamnkonflikten. APM Terminals vill, som alla bolag, få ut mer av arbetskraften och betala mindre för den. Men under den tid som ”slaget om hamnen” pågått har krigsmålen förändrats. Det är inte längre en hamnkonflikt utan en bred klasskonflikt.
Svenskt näringsliv är sedan några månader direkt involverade genom att betala ut konfliktersättning till APM Terminals. De har avsiktligt sänkt volymerna i containerhamnen för att sätta press. De skyller på arbetarna men siffrorna talar för sig själv: APM Terminals lockout 19 maj-30 juni omfattade 379 förlorade arbetstimmar, medan Hamnarbetarförbundets enda strejk 24 januari omfattade 8 timmar.
Vad är det som är så viktigt, att Svenskt näringsliv är redo att skada svensk ekonomi för att vinna? Svaret är att de har siktet inställt på strategiska förändringar som gynnar alla kapital. Därför pressar de regeringen att ändra lagstiftningen.
Det här är större än Göteborgs hamn nu, det handlar om arbetares rätt att över huvud taget organisera sig och ta till stridsåtgärder.
Svenskt näringsliv vill ge bolagen möjlighet att välja vem de tecknar kollektivavtal med. Det skulle leda till att olika fack budar mot varandra: ta oss, vi är billigare, vi bryr oss inte om arbetsmiljö, vi kan tumma på anställningsskyddet. Kanske chefens brorson bildar ett ”fack” och ger sig in i budgivningen?
Arbetsköparnas krigsmål är en situation där alla arbetare konkurrerar mot varandra om alla jobb på alla arbetsplatser. De utnyttjar situationen i Göteborg, kryddar den med våghalsiga lögner, och verkar ha satt regeringen i brygga.
Regeringens utspel om att inskränkt strejkrätt skär som en kniv genom fackföreningsrörelsen. IF Metall står till kapitalets förfogande och välkomnar regeringens initiativ eftersom hamnkonflikten skadar ”deras” företag… Men på andra håll växer kritiken. Både Pappers och Transport menar att regeringen skiter i det blå skåpet.
Vi måste ansluta oss till kritikerna och kräva att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä avgår. De har med sina uttalanden försvagat hamnarbetarna och därigenom oss alla. De har redan korsat gränsen. Vi ska kräva deras avgång på fackmöten, på fristående möten, från våra klubbstyrelser.
Men det viktigaste är att öppna kanalerna direkt mellan kollektiven. Hamnarbetare och gruvarbetare – vi behöver kontaktkommittéer där vi kan tala fritt, utan mellanhänder, och besluta om solidaritet där det behövs.
Svenskt näringsliv har blivit kaxiga eftersom de tappat respekten för vår solidaritet. Låt oss visa att de har fel!
Leave a Reply