Medan vi dagdrömmer om sex timmars arbetsdag förbereds på alla nivåer åtgärder för att vi ska jobba längre. Låt vara att kroppen inte håller, låt vara att livet innehåller mer än bara arbete. Vi ska mätta andras magar och därför ska vi jobba längre.
I många år har det pratats om höjd pensionsålder i Sverige. Politikerna vill få det till 69 år. LO säger att vi kan jobba längre om arbetslivet blir friskare. Men hur ska man garantera det på arbetsplatser där arbetarna får mindre att säga till om? Vågar vi tro att chefen tänker 20 år framåt när ett jobb delas ut?
Argumentet för längre livsarbetstid är att vi väntar stora pensionsavgångar, att vi måste försörja alla dem som fått lämna arbetslivet. Men det håller inte.
Sverige har hundratusentals arbetslösa. Många jobbar ofrivillig deltid eller på tillfälliga vikariat. Om det gäller att öka antalet arbetade timmar så börja med att utrota arbetslösheten. Den är idiotisk ur alla avseenden, ett enormt slöseri, förutom att den pressar ner löner och håller bolagen med extra-arbetare när det passar dem.
Sverige har redan högst pensionsålder i EU – tack, det räcker.
Ändå är pensionsfrågan ändå bara toppen på ett isberg. Den får mycket uppmärksamhet eftersom det rör regering och riksdag. Politiker är känsliga för väljarnas vrede, men det är inte arbetsköparna. Det är lättare att komma åt arbetstiderna via kollektivavtalen.
Ta bara den så kallade arbetstidskorridoren som innebär att arbetsköparna kan variera arbetstiden varje dag utan att betala övertidsersättning. Den förhandlades in i Teknikavtalet 1998. Då handlade det om 24 minuter per dag. Idag handlar det om timmar varje vecka.
Kortsiktig vinstjakt är den enda orsaken till att förlänga arbetsdagar, arbetsveckor och arbetsliv. Vi ska jobba längre för att mätta andras magar. Ger vi dem lillfingret så tar de hela handen.
Leave a Reply