LKAB:s 800 miljoner

På 80-talet sparkades tusentals gruvarbetare, 90-talet var också tufft, men efter millennieskiftet vände det. 2011 nådde järnmalmspriset rekordnivåer. Entusiasmen visste inga gränser. Det investerades stort, och det investerades fel.

Strax därpå sjönk nämligen priserna dramatiskt. Strategin att öka volymerna hejdlöst gick åt skogen. Dannemoragruvan stängde. Northland blev Sveriges största konkurs i modern tid. LKAB:s satsning i Mertainen blev ett fiasko.

Nu verkar priserna ha stabiliserats på 70-80 dollar per ton. Eftersom LKAB förädlar sin produkt till pellets får de ännu bättre betalt. Störningarna i verksamheten verkar ha övervunnits och 2016 uppnåddes produktionsmålen. Ändå ska bolaget spara ytterligare 800 miljoner. Varför, och på vad?

Arbetarna skapar de värden som bolaget lägger händerna på. Utan dem kan inte naturens värdefulla mineraler utvinnas, och utan dem kan inte maskinerna förfina och öka produkternas antal. Men i kapitalistens ögon är arbetarna en kostnad. Arbetare är dyra och därför var det en överraskning för många att LKAB nyligen drog tillbaka sina uppsägningsvarsel.

Sanningen är att efterfrågan på pellets är hög och LKAB behöver erfaren personal för att leverera. Samtidigt har redan hundratals (ingen verkar veta hur många) tjänster försvunnit från kollektivet. De tidsbegränsat anställda är färre och arbetare som går i pension eller säger upp sig ersätts inte.

Det är en smart strategi att undvika stora uppsägningar och istället gå fram på ett tyst och kontrollerat sätt. De som blir kvar får jobba mer när entreprenadjobb tas över i egen regi, bemanningsanställda pressar på och visstidsanställda åter igen får månadskontrakt. Förändringen märks först efter en tid.

Men bolagets akuta kris är över. Istället för att genomdriva åtgärder som ofta måste kallas dumsnåla (leder till större kostnader i längden) behöver LKAB fatta beslut om nya huvudnivåer och ge större inflytande åt arbetarna som kan produktionen.

Överdirektör Jan Moström har utlovat ett tekniksprång, men ledningen verkar besatt av att minska och spara. Risken är att det hämmar nödvändiga investeringar. Frågan som alla vill ha svar på är denna: var ska ytterligare 800 miljoner hämtas in?

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*