Harry Rantakyrö, tidigare ordförande för Gruvtolvan, brukade säga att han sitter med ”tomma hölster” så länge medlemmarna är tysta. Det ligger viss sanning i det. Bakom varje duglig förhandlare finns aktiva, insatta och kämpande medlemmar.
Nu har tiden kommit för att göra den insikten till handling. Nu ska vi ta tillbaka förlorad mark genom fackligt arbete på arbetsplatserna.
LKAB går som tåget. 6,3 miljarder i vinst och en föreslagen utdelning på 2,9 miljarder till staten. Pelletspriserna håller sig höga. Trots oron för ett handelskrig med USA så kommer LKAB, med sin nisch och kunder i andra väderstreck, troligtvis fortsätta leverera till hög efterfrågan.
Överskottet går inte till de anställda eller malmfältsborna. Tvärtom blir arbetarna rånade först i produktionen (den del av arbetsdagen som är obetald har blivit längre) och sedan i fördelningen av överskottet.
Men nu blåser förändringens vindar. Det finns inga ursäkter längre. Vi ska ha tillbaka det som tagits från oss: arbetstider, förmåner, personal, löneökningar och samhällsutveckling.
För att få det måste vi kliva fram enat. Vi får inte köra fast i interna konflikter. Facket har kritiserat medlemmarna för bortskämdhet och bristande engagemang; medlemmarna har kritiserat facket för feghet och intimt umgänge med företagsledningen. Det finns korn av sanning i allt detta men just nu spelar det ingen roll.
De två stora gruvklubbarna har nyvalda ordföranden som säger sig sträva framåt. Ge dem en chans, ge dem vänskapliga puffar i rätt riktning. Sätt igång ett dagligt fackligt arbete på den egna arbetsplatsen.
Vi kan inte ”vänta och se” för då missar vi chansen. Snacka ihop er på rasterna, i skarvarna, hos frisören, på gymmet eller hockeyn efter jobbet, i bastun på lördagkvällen.
Skicka protestskrivelser till koncernledningen med många undertecknare. Fyll varenda medlemsmöte och driv på – det är ditt möte, du är inte bara publik. Träna på att skriva motioner så att rätt frågor hamnar på dagordningen. Starta namninsamlingar på er avdelning. Tryck klistermärken med våra krav. Ta debatten med cheferna. Genomför protestaktioner. Skriv insändare. Registrera varje förskjuten rast i tidwebben. Fortsätt hålla möten mellan orterna. Håll ett eget litet fackmöte på arbetsplatsen varje vecka.
Använd fantasin, gör planer och sätt dem i verket. Sedan organiserar vi oss tajtare.
Målet är att ta tillbaka det vi förlorat. Metoden är att så många som möjligt bedriver ett dagligt fackligt arbete och organiserar ute på arbetsplatserna. Vi behöver inte be om lov, vi bara gör det. Då kommer saker att börja hända.
Nu höjer vi tempen!
Leave a Reply