”Säkra arbetsmiljön och jobben”

Det spelar ingen roll om det blir 30 eller 300 deltagare. Att Gruvfyrans medlemmar kallar till en manifestation för att ”säkra arbetsmiljön och jobben” med kravet att ”investera i personalen” är i sig mycket betydande.

Den utdragna konflikten började med att LKAB, efter årliga sparmål som drabbat verksamheterna negativt, drev igenom ett nytt arbetstidsavtal.

För lastarna i Malmberget innebar det längre skift, arbetsdagar som förlängdes med obetalda raster och en skiftform där de jobbar sju dagar och är lediga sju dagar. Tiden som lastarna sitter i maskinen har ökat upp emot 30 procent.

Den psykosociala arbetsmiljön har präglats av oro, ilska och ömsesidigt misstroende mellan arbetarna och arbetsledningen. De  uppställda produktionsmålen för 2018 kunde inte nås.

Lösningen från LKAB är att sälja ut 47 tjänster inom bergtransporten, med en tänkt handplockning och omplacering av egna anställda. Det lär även leda till att visstidare och vikarier på andra arbetsplatser får maka på sig och gå hem.

När regeringen tappat förtroende för folket, vill den upplösa folket och välja ett annat, skrev Brecht. Fast det borde vara tvärtom.

Det finns ingen redovisad ekonomisk kalkyl för denna utförsäljning – för entreprenaden kan bara nå målen genom att gena i kurvorna med säkerheten, och det kan inte sägas rakt ut. Det är som att man ingenting lärt av den senaste tidens olyckor.

Det är helt rätt av Gruvfyrans medlemmar att vilja säkra arbetsmiljön och jobben genom investeringar i personalen. Så är läget överallt. Samma krav borde resas i Luleå, Svappavaara och Kiruna.

Gå på manifestationen, ta med dina nära och kära. Om tio år kan du säga: ”Jag var där, den 3 januari klockan 18.00, när vi började vinna respekt som levande människor.”