Under vikingatiden kallades räder från sjön för ”strandhugg”. Man rodde in, tog det man ville och lämnade platsen innan man mötte organiserat försvar.
Så kanske nazisterna tänker på sin aktivitet under Almedalsveckan. De gillar ju nordisk historia och att framställa sig som hårdföra krigare.
Men bondesamhället ger den bästa liknelsen. På den kacklande gården Almedalen har polisen släppt kossorna på grönbete.
Nazister tillåts avbryta partiledartal. De gruffar på gatorna och hotar förbipasserande. Hopp och lek för dem.
Att polisen skulle stå handfallen är en löjlig tanke. Några skinnbulor är knappast någon utmaning för ordningsmakten, som aktivt väljer att inte skicka iväg dem.
Varför agerar polisen så? Vem vet. Det kanske är något med marschtakterna som får det att pirra.
Klart är i alla fall att politikerna blev skrämda. Genom teverutorna skrämdes de vidare så att ingen längre pratade om bleka vallöften.
Klart är också att arbetare och andra kämpande grupper måste ta ansvar för sin egen säkerhet. Vi litar bäst på oss själva.
Det är verkligen talande hur tafatta Sveriges största partier blev när polisen släppte kossorna fria.
Leave a Reply