Arbetare som höjer rösten kallas alltid överbetalda. Det är ingenting nytt. Det hör till klassamhället att sprida fördomar och trycka ner dem som rätar på ryggen. Våra jobb kallas enkla och lönen sätts efter det.
Det är tydligen enkelt att jobba skift dygnets alla timmar. Det är enkelt att jobba säkert i verkstäderna. Att ladda sprängsalvor är enkelt – som chef, däremot, måste man ta ansvar.
Oxfam släppte nyss sin årliga rapport om ojämlikhet i världen. Den sa det vanliga. De rika blir rikare. De gömmer 70 000 miljarder från skattemyndigheterna utan att straffas. Antalet miljardärer har fördubblats på tio år.
De måste ha riktigt svåra jobb, tvärtemot den halva av jordens befolkning som lever på mindre än 50 kronor om dagen.
I vår avkrok kunde vi läsa vilka som tjänat mest i Norrbotten. Där fanns LKAB:s Jan Moström med 5,5 miljoner efter sina fina prestationer. En skiftarbetande gruvarbetare i samma bolag får med ob, tillägg och hundratals övertidstimmar högst en tiondel av detta.
Ojämlikheten är ett växthus för klasshat. Den säger inte mycket om de grundläggande problemen i samhället, men den får blodet att koka.
Ett arbetarkollektiv kan aldrig vara överbetalt. Det producerar alltid mer än det får betalt för. Hur lönen varierar sig beror på hur starkt organiserat kollektivet är, men utan obetalt arbete finns inget kapital och inga kapitalister.
Kapitalisterna och deras underhuggare är alltid överbetalda, för de producerar ingenting. De lever på andras arbete.
Vi slåss för höjda arbetarlöner. Vi ler när miljardärer och miljonärer får sina älskade rikedomar konfiskerade av fattigkrakar. Men vårt program handlar inte om det. Hjärtat av vårt program är ett samhälle som upphäver lönearbetet. Arbetet ska fördelas på ett sätt som avvecklar klasserna, och alla ska få arbeta.
För att bli kvitt ojämlikheten måste samhällets fundament rivas och gjutas om. Det räcker inte att putsa fasaden och omfördela resurser, när makten över människorna ligger i själva lönearbetet.
Leave a Reply