Ordet må vara slitet, men betydelsen är det inte. Vi behöver återupptäcka solidaritetens makt.
Solidaritet är ett bindemedel. Den håller samman oss på arbetsplatserna – alla ska ha samma rättigheter, lika lön för lika arbete, behandlas på samma sätt. Att stå upp för varandra därför att alla tjänar på det, det är solidaritet på arbetsplatsen.
Solidaritet kan binda ihop hela kollektiv, som gruvarbetarna i Malmfälten. När malmbergaren verkligen förstår att hen har allt att vinna på att svappavaarabon vinner mot gruvbolaget – och allt att förlora på att svappavaarabon förlorar – då har solidariteten skapat en kollektiv handlingskraft.
Solidaritet kan förena många kollektiv till en klass. Den som är konsekvent med sin solidaritet, som inte kompromissar med den eller säljer ut den för egen vinning, kommer att bli medveten om detta. Solidaritet är vägen från smått till stort, från smalt till brett.
På det sättet är solidariteten ett bindemedel. Den solidariska arbetaren överskrider gränser, är färgblind och gör allt för att övervinna arbetarklassens splittring mellan män och kvinnor.
Men solidariteten är också ett drivmedel. När vi samlar oss som klass blir nästan allt möjligt. Solidariteten får oss att se konturerna av ett samhälle som värdesätter och bygger vidare på vårt ömsesidiga beroende, ett samhälle som erbjuder en framtid för varje barn som föds in i denna värld.
Solidariteten driver oss till språnget mot politisk makt: vi behöver egna ledare, en egen ritning för det nya samhället, egna sätt att organisera det.
Vi behöver återupptäcka solidaritetens makt. Solidariteten är de utsattas löfte till varandra att hålla ihop, och gå hela vägen oavsett vilka hinder som reser sig. Den är en nyckel till frihet.
Leave a Reply