Makten över information i Malmfälten

Alla fattar att sociala medier kryllar av falska nyheter, datorprogram som manipulerar flöden, tvivelaktiga bilder och videos. Därför måste läsaren, lyssnaren och tittaren tvivla på allt.

Den vaksamheten borde arbetare bära med sig överallt. En instinktiv misstro mot makten – här makten över informationen – är ett första steg mot klassmedvetande.

Det finns ju några som vill höja sig över denna vaksamhet. Traditionella medier brukar smickra sig själva med att ha särskild trovärdighet. Man behöver inte gå till skandalen på Der Spiegel eller rapporteringen från Venezuela för att ifrågasätta den beskrivningen. Det räcker att läsa lokaltidningen.

I februari har NSD skrivit om villkorsdumpningen i Malmberget, rostproblemen i Svappavaara och LKAB:s bokslut.

Om Malmberget får informationschef Anders Lindberg ensam förklara att företaget ”fört dialog och förhandlingar” med facket och ”alla berörda enskilda medarbetare”. Inte ett ord om att förtroendevalda utestängts från förhandlingar och fått varningar. Inte ett ord om protesterna från hundratals gruvarbetare.

Om Svappavaara får platschef Anders Björnström ensam förklara att renoveringen av verken gått bra, att personalen fått vad de pekat på, att det känns ”tryggt och skönt för oss alla”. Inte ett ord från dem som tidigare vägrat jobba i rostlådorna. Inte ett ord från dem som ska jobba där nu.

Om LKAB:s vinst på 5,3 miljarder kronor får verkställande direktör Jan Moström ensam förklara de goda resultaten. Inte ett ord om färre anställda, längre arbetstider och indragna förmåner. Personalen finns över huvud taget inte.

Det är en sann bedrift att kunna skriva dessa saker utan att nämna gruvarbetarna som förra året dog och skadades på jobbet, strejkade och försvarade sin arbetsmiljö, demonstrerade och stack ut hakan. Det ställs inte en enda kritisk fråga i artiklarna. De hade platsat i företagets egna publikationer eftersom de är maskerade annonser.

Traditionella medier kan vara precis lika opålitliga som sociala medier, och är hårdare knutna till makthavare. Det går inte att göra så mycket åt det. Annat än att sätta de värsta journalisterna i blockad – vägra dem information och intervjuer – och utveckla egna, oberoende medier.